Jag identifierar mitt grund-trauma kring pengar. En relation inom mig till pengar är känslan att det aldrig finns tillräckligt till mig för att kunna slappna av, det är alltid för mycket utgifter och det går "över styr". Jag känner att jag har mer utgifter än intäkter. Vad är känslan inom den upplevelsen?
Känslan av att inte slappna av, känslan av att jag behöver kämpa för att "hålla ihop" saker. Om jag "släpper taget" och inte kämpar för att hålla ihop saker, så går saker sönder. Eller vad händer då?
Ilska. Varför måste jag jobba hårt för pengar, när andra har pengar lätt? Jag känner att det känns jobbigt att be om pengar. Det känns jobbigt att förvänta sig av ens verklighet att de kan hjälpa en att möta ens behov. Men, det är det som jag behövde som barn. Jag behövde känna att min verklighet "ger" och jag kan slappna av in i det givandet. Känslan av skam och skuld av att ha behov.
Om du observerar ditt mönster till pengar, hur är det egentligen trauma-mönster från barndomen? Ett tips: Byt ut ordet "pengar" mot "behov", och se vad som händer. Ex: Jag upplever en brist på pengar = jag upplever en brist på behov. Eller jag upplever att det är enkelt att ge pengar och svårt att få pengar, det är enkelt att möta andras behov, det ar svårt att få sina egna behov mötta).
(Övning: Identifiera grund-traumat kring pengar, genom att byta ut ordet pengar mot ordet behov)
.
