Ett av mina mönster kring mat är att "bestraffa mig själv" med att inte äta, när jag känner inifrån att jag inte "förtjänar det".
Jag märkte det mönstret för ett par månader sedan, när jag gick igenom ett panik-tillstånd med min mamma på telefonen, efter att ha triggats in i en emotionell grop, känslan av att mitt liv "spårar ur" och det finns "ingenting som kan rädda det".
När jag upplever mig själv i den emotionella smärtan, så slutar jag äta, eller vill bestraffa mig själv med att inte äta. Min impuls är att försöka bestraffa mig själv för att kontrollera mig själv bort från det som skapar smärta. Till exempel, om jag upplever att det som skapade känslan av smärta är att jag inte "utförde någonting tillräckligt bra", så bestraffar jag mig själv med att inte äta för att visa mig själv att det är det som händer när jag gör eller inte gör någonting som skapar smärta (för att få mig själv att "undvika" det som skapar smärta)
Det här är en nyans av ohälsosam relation till sin mat. Mina steg ur den här dynamiken har varit att dedikera mig själv gentemot mjukhet och själv-kärlek. Att välja mjukhet i mitten av den rädslan är bland det läskigaste jag upplevt, eftersom min impuls och idé av kontroll gentemot någonting som känns bra, har varit att bestraffa mig själv.
Min nya symbol för den mjukheten är: ? Så om ni ser mig använda den symbolen så är det en symbol för att välja mjukhet och glädje.
.
