Låt oss idag prata om ett tillstånd som vi kan kalla för “The Shut Down”, eller den totala avstängningen för att nå eller behålla kärlek till sin omgivning.
Vi kan gå tillbaka till att beskriva den fundamentala hälsan av oss som individer, som två ”pelare”, en som är det som vi kallar för individualitet, det som är personliga gränser, viljor, behov, känslor, allt det som är mitt subjektiva och individuella jag, och det som skiljer sig från en annans persons individualitet.
Såsom: Jag gillar att spela fotboll. Jag är en person med ett saktare generellt tempo. Jag känner idag känslan ledsamhet. Jag vill studera plantor. Jag behöver fysisk närhet. Allt det som beskriver individualitet och personlig sanning.
Och den andra, som är det vi kallar för kontakt och relationer mellan våra individuella jag eller det som är sant om ens varelse.
Såsom: Jag känner en stabil och konsekvent kontakt till min omgivning, mina emotionella och fysiska behov ses och möts och bär utrymme i och med mina relationer, jag känner mer utav en trygghet och säkerhet i att mina emotionella och fysiska behov av kontakt, samhörighet, community eller kärlek flödar och möts kontinuerligt tillsammans med min omgivning.
I en hälsosam tidig relation till sin uppväxt omgivning, så betyder det att det finns utrymme att uttrycka sin individualitet, såsom gränser, viljor, behov, känslor, tankar etc, samtidigt som det finns en stabil och konsekvent kontakt till sin omgivning. Till exempel: Du gillar bilar, och jag behåller kontakten till dig i din personliga sanning av att gilla bilar!
Det som händer när ens tidiga relationer präglas av trauma, om vi skulle koka ner det till en enkel princip, är att vi lär oss att dessa två inte sam-existerar. Antingen, så behöver vi överge kontakt & relationer för att behålla individualitet, eller så behöver vi överge individualitet dvs, gränser, känslor, behov, tankar, allt som pågår på insidan, för att nå eller behålla kontakt.
Det sker till exempel såhär:
*Mitt uttryck av känslor såsom rädsla, ledsamhet eller sårbarhet, möttes av skam, och jag behövde överge mitt uttryck av känslor, för behålla idéen av kontakt & social acceptans.
*Eller: För att behålla kontakt & idéen av samhörighet till min narcissistiska omgivning, så behövde jag överge min individualitet, för att matcha deras idé av vem jag är som en förlängning av dem. Men, jag valde att istället överge kontakt & samhörighet, och behålla mer av min individualitet eller autenticitet, istället med en brist av kontakt & känsla av samhörighet till min omedelbara omgivning.
Så, det vi ska prata om idag, är det mönster som vi skapar i relationer när vi lärt oss att att behålla, visa och uttrycka sin individualitet i relationer, är en totalt omöjligt risk, eftersom det innebär att kompromissa eller förlora kontakt & kärlek.
Vi har lärt oss att vi inte har råd, eller det finns inget utrymme för att behålla, visa eller uttrycka sin individualitet, (alltså viljor, behov, känslor, tankar, för att kunna nå eller behålla kärlek). Vi lär oss att för att nå kärlek, så behöver vi direkt stänga av allt som är sant på insidan, som att stänga av en lampknapp.
Vi kan måla upp bilden av någon som bara stumpt och avdomnat ler till någon, trots att deras inre säger och känner någonting helt annat, för att behålla social kontakt & kärlek eller acceptans.
Det här är såklart naturligt smärtsamt, att stänga av eller blockera det som är sant på insidan, eftersom när vi måste stänga av eller blockera ens interna uttryck, så sker ett internt motstånd som naturligt är smärtsamt.
Lite som att bromsa emot ett vattenflöde, som dessutom lärt sig att det är fel, otryggt eller inte älskvärt att uttrycka sig. Smärtsamt! Vi upplever också en brist på genuin kontakt, eftersom vi lärt oss att vi måste formulera ett falskt temporärt jag för att nå kärlek och kontakt.
För att måla upp en greppbar bild av vad vi menar, låt oss titta på dessa exempel: Jag tror att ni kommer känna igen er!
*En person stänger av sina egna känslor & behov, för att sälja sig själv genom sex. Vi bär ett undermedvetet sanningssystem, som lärt sig att för att nå kärlek eller kontakt, så behöver vi stänga av det som händer och är på insidan.
*En person stänger av sina egna behov, preferenser och känslor, i sin upplevelse av sexuell intimitet med en partner, för att nå kontakt och kärlek. Vi överger vårt interna guidesystem, eller kör över våra egna känslor, likt ett avstängt system, så att vi kan göra det som ens tankesystem säger når kärlek, kontakt & acceptans.
*En person stänger av sina egna känslor & guidesystem, för att lyda ordern av sin chef, eftersom de lärt sig att sin kontakt till en auktoritet eller maskulin figur, innebär kärlek, och det finns inget utrymme att ses och älskas av den auktoriteten i sin individualitet & personliga sanning, och det finns därmed ingen emotionell säkerhet i att uttrycka och visa sin individualitet & personliga sanning.
*En person stänger av sina egna viljor och behov att hjälpas och stöttas, för att de lärt sig att idéen att hjälpa eller möta andras behov säkerställer kärlek, och idéen att uttrycka och ge utrymme till sina egna behov att hjälpas eller stöttas, är en för stor emotionell risk.
Så vi kan bokstavligen se, hur det är nästan som att stänga av en lampknapp inombords, för att nå kärlek och kontakt från sin omgivning.
Boka ett gratis 15 minuters samtal med en valfri tillgänglig psykolog, coach eller terapeut.