Låt oss prata om någonting idag, som förmodligen har räddat mitt egna liv. Mjukhet.

Vi kan prata om vad mjukhet är på en teknisk nivå, vi kan säga att mjukhet är att slappna av tillräckligt för att känna detaljerna och nyanserna av ens genuina behov och känslor. Vi kan säga att det är att släppa på motstånd och låta sig själv slappna av, likt spagetti som först är hårt och sedan kokas och blir mjukt. Det betyder att vi kan agera och tänka precis i linje med vad som är ens finkänsliga nyanser och detaljer av behov, såsom att ta det lugnt en dag, prata till sig själv med snällhet eller hjälpa sig själv hitta lösningar som känns bra.

Men det är mycket mer intressant, att prata om hur mjukhet känns. Vad som händer inombords när vi tänker en tanke eller agerar i linje med mjukhet. För den skullen, låt oss börja med att titta på ett par exempel hur mjukhet kan se ut:

”Det är okej, det går bättre nästa gång. Du gjorde ditt bästa och det är tillräckligt! Du är bra! Du förtjänar att vila. Du behöver inte ta på dig allt samtidigt, du är tillåten att släppa in hjälp. Du förtjänar ett varmt bad och att bara slappna av och vara. Det är okej. Det kommer bli bra. Allt ordnar sig.”

Eller…

”Jag tillåter mig att bara fokusera på hur min kropp känns, allt annat utanför är utanför mitt ansvar just nu. Jag tillåter mig att ge någon en kram eller låta dem krama mig. Jag tillåter mig äta någonting som känns bra. Jag tillåter mig ringa någon som det känns bra att prata med. Jag lägger mig ner och vilar i någonting väldigt mjukt såsom en filt. Jag tittar på någonting som är kul.”

Osv.

Mjukhet är motsatsen till hårdhet. Hårdhet är det tillstånd som ofta skapas som en hanteringsmekanism, när vi format trauma eller rädsla kring upplevelsen att slappna av tillräckligt för att känna nyanserna av ett behov, mjukhet.

Av den här anledningen, så kommer mjukhet för många kännas som det absolut läskigaste steget vi kan välja, det kommer kännas kontraproduktivt för dem väggar och strategier av hårdhet som vi byggt upp, för att inte känna den smärta som finns under. Det kommer för många att kännas som att mjukhet tar oss raka vägen in i trauma och undanpressade känslor kopplade till idéen att släppa på motstånd och mjukna inombords.

Mjukhet går hand i hand med självkärlek, eller självsnällhet. Varför? För att när vi slappnar av tillräckligt in i nyanserna av vad vi behöver, så kommer det oftast leda till insikten att det som vi behöver, är det som vi kallar för själv-kärlek, eller själv-snällhet. Eller, att stå helt "på sin egen sida".

Låt den här artikeln vara din ursäkt eller tillstånd att välja mjukhet idag. Hur ser det ut för dig idag?

Är det att prata till sig själv och lugna sig själv?

Är det att be någon om en kram?

Är det att tappa upp ett bad?

Är det att ge sig själv en kram?

Är det att avboka allt och låta sig bara ta saker sakta idag?

Är det att berätta för någon att vi känner känslor som panik, ångest eller smärta?

Är det att låta någon hjälpa en med någonting?